Snart springer jag ut ur en vit byggnad och lämnar en ansenlig del av det liv jag känner bakom mig.
Det innebär en stor lättnad, men en bitter eftersmak uppstår vid tanken på ordet arbetslöshet.
Jag och några till besökte tillsammans med våran högst speciella bildlärare ("monkeys on the shoulder liksom") konstfacks vårutställning. Den kan rekomenderas och framför allt konstfilmen om olika hem.
Talarrösten säger:
”jag tittar ut genom ett fönster men ser ingenting, kan bara skilja ljus från mörker. Ingen vågar sig ut, de sitter inne i husen. Jag kunde inte tänka mig ett liv därutanför.”
Jag kan inte tänka mig ett liv här inne med näsan i böcker om optiska apparater.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar