What am I dreaming of? What am I waiting for? How did she look like? Like the others? What if she disappears..

Den sista sömnen i min egen säng uteblir. Jag kan kanske drömma om att somna, men det vore ologiskt.

Känner mig som de två asiatiska kvinnorna i Florens vilka fnissade hysteriskt åt sin utomordentligt vulgära idé, att använda herrtoan för att slippa en milslång kö till damernas.

Jag är lika hysteriskt lättroad, pigg som efter flera koppar kaffe.
Dagens var när en viss låt startade på hög volym mitt i en seriös och nedstämd msn diskussion, så missanpassat, så skrattretande.

Ogillar det faktum att klockan i den här bloggen är lika osynk med tiden som jag. För nog vore det ett plus i kanten ifall att det stod 00:00. Men man kan inte fá allt.

You said you had a good time there..

Jag fick den där hostan igår och nu dricker jag kannor av örtte i en naiv tro att det ska hjälpa. Naiviteten är given med tanke på att hostan framför allt kommer från lungorna och dit tar sig förhoppningsvis inte teer.
Kanske tappar jag rösten ikväll, kan nog bli ganska roande för andra när jag blir tvungen att gestikulera vilt för att bli förstådd…

Min far befinner sig i Thún, en Schweizisk by nära Alperna. Det är någonting mycket hemtrevligt med Schweiz, Alperna och Schweizisk folkmusik.
Och det går ju inte att komma ifrån att det här är min barndom:

http://www.youtube.com/watch?v=yzDLJ1Q4VHY&mode=related&search=

http://www.youtube.com/watch?v=qk_MMMzlRzI&mode=related&search=

Call it what you want

Den här dagen har varit fin på något vis, den representerar en avslutande fas som just ska leda till en början på något nytt. Och mitt i allt fixande med saker som görs för sista eller första gången, finns nostalgin. Den gör sig påmind genom musiken, musiken delar upp livet i perioder eller om det är tvärtom att livet delar in musiken i perioder. Hur som helst så lät jag mig slängas fram och tillbaka genom evigheterna med hjälp av hörseln och blev tvungen att hylla Embassy med en blogg överskrift.

Idag jobbade jag som personlig assistent/boendestödjare för sista gången.

Idag aktiverade jag mitt första visa- kort, det får mig att känna mig ganska vuxen av någon anledning.

Har börjat packa inför den nya perioden av mitt liv, dvs Europa resan.

På spaning efter en tid som flytt:

http://youtube.com/watch?v=6LB6Q_oycfQ

life in a swedish town

Det finns en magi hos morgonen efter ett sömnlöst dygn. Fågelkvitter och solstrålar känns mallplacerade i en värld där man tror att natten aldrig tar slut.
Just nu är verklighetsuppfattningen vag och ett smil som räckt länge dröjer sig kvar.

Den politiska ådran pulserar med förnyad kraft i mig och alla inneboende tankar som jag vill brinna för har väckts till liv igen.
Jag ser fram emot att studera till våren, nya infallsvinklar på gamla frågor kan vara riktigt uppfriskande. Det blir kanske genusvetenskap, sociologi, filosofi eller något helt annat...

I`m happy when I get to hold his hand..

Idag hittade jag en mycket fin jacka som jag antar att alla snart har. Det brukar bli så när man handlar på HM vilket jag i slutändan nästan alltid gör.
Den är hursomhälst marinblå, lite fjällräven stuk fast längre och med markerad midja, kanske ett av mina bästa köp på senaste.

Jag är riktigt trött på att jobba och avundas alla som går arbetslösa, som har tid att bara slappa. I morgon är det min tur att vara ledig och kanske fika med några vänner, det vore trevligt… saknar långdragna cafébesök..(och överdoser av gratis apelsiner..)

På fredag fyller mamma 56 och Italiensk restaurang väntar! mums.. det finns pastarullar med fantastisk vegetarisk fyllning på just den här restaurangen..

Helen of Troy

Popdakar började med en underbar, oslagbar konsert, jag syftar naturligtvis på Twig vars skiva jag nu införskaffat. Deras musik kommer strömma ut ur högtalarna en tid framöver.
Jag hyste stora förhoppningar på den hämliga gästen då både Hopponen och Höglund stod i publiken under spelningen. Men när de försvann och varken Ojala eller Björkas dök upp började jag fundera på vem/vilka det kunde vara igen.
Ironiskt nog visade det sig att gästen var Orup (http://youtube.com/watch?v=LhFhXl41rVM&mode=related&search=) och den informationen fick oss att promenera till Stephanie. Te och äppelpaj i goda vänners lag.
Vi var tillbaka senare för att se Zeigeist, men riggandet tog aldrig slut så vi fortsatte till ace och missade showen.

Det kändes som att komma hem när ace- lokalen intogs.

Jag kan bara konstatera att det inte går att ha efterfest på ett bättre ställe än lägenheten på Surbrunnsgatan.

Utan sömn åkte jag till släkten i Oxelösund på morgonen med stora förväntningar på drivor av min mosters sextiotalsklänningar som skulle tillfalla mig. Men det visade sig att hon inte alls sparat dem, istället fanns några andra helt perfekta plagg som jag fick med mig.

Bland dem ett par mycket speciella och coola byxor som jag kanske inte vågar använda. De var högsittande, brunröda med ett slags origentaliskt mönster och en tendens till ballongighet, otroligt originella.

Fika och lunch med kusiner, moster och mosters man fick mig att inse att min släkt är om möjligt lika originella som byxorna.