Jag har börjat falla för simpla svenska texter, som slår huvudet på spiken och låter som tagna ur gamla dagböcker.
Allt som är fult med viss musik, kan bli fint.
Just nu lyssnar jag på ett falskt skrammel till den där överklass rebell rösten som bara är så fel och jag frågar mig själv hur det här kan vara bra.
kanske har jag tröttnat så mycket på det pretto- rätta att ett inre uppror nu påbörjats...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2007
(72)
-
▼
november
(11)
- say goodbye to the sea..
- Helpless..
- Huvudet i sanden
- det där du vill..
- valfri sociologisk förklaringsmodell
- L´errante
- It’s time I let you know, life will not tell the t...
- Man förmår sin kropp till en hel del, men sitt hjä...
- The tomorrow people
- I don’t know how to play these kinds of games, ple...
- We heard the fireworks..
-
▼
november
(11)
4 kommentarer:
Haha!
Jag kom på det!!!
Just D! :)
jag filar på en ny låttext! det här kan bli riktigt bra..
haaha
bandet, just D.
ja, tragiskt men sant.
Bästa missförståndet! haha..
(gröna linjen.. scchhhh)
Skicka en kommentar