Big mouth strikes again

Mitt goda humör gjorde att jag för en stund sedan glatt hälsade på en ny granne som dök upp i trapphuset. Tydligen på ett så inbjudande vis att han såg sin chans till småprat.
Granne; "Aha, så det är din tur att ta hand om den tiggande katten ser jag!? Jag tar in den ibland, men ger den ingen mat, jag menar då blir man väl aldrig av med den!", skrock skrock.
Paus.
Granne; "Eller, eh.. är det din katt?"
Jag; "Ja.."
Dödstyst.
Granne; "Eh, förlåt.."

Grannsämjan i vårat hus odlas med hjälp av korta ordväxlingar när man möts i trapphuset.