Whatever you want from me, whoever I try to be, I will never be there, I can never be her in your society.

"Ta dig samman!". Inga universitetsstudier här inte. Datumen jobbar mot mig och nu är jag lost. Slösurfar runt efter fotokurser och diverse konstnärliga kurser i vårt avlånga land.
Ska vi ta vårat pick och pack till London och flytta hem till den där grabben. Jag vet inte.
Mitt liv är ett mysterium.

I have to change the world, but I don’t know what to do, so I leave it up to you..

Det är lätt att idealisera 60-70 talen, när människor drevs av viljan att förändra samhället, ta del av politiken, bygga upp en gemenskap, ta hand om naturen, bryta traditionella regler och skapa alternativ till kärnfamiljen mm. Allting var förstås inte bra men ändå tänkvärt.
Drivkrafterna idag; konsumtion, karriärer, makt, hyper mm låter inte alls lika spektakulära eller positiva.

Jag skulle kanske skaffa mig långa dreads, ta fram en gitarr och föra ut bortglömda budskap…
Men människor tror sig kunna förändra längre, inte heller jag, vi har gett upp.
Jag har inte tid att tänka på världen och samhället i min jakt på en karriär inom tacolagandets ädla konst, här i mitt hungrande efter pengar… i förhoppningen om att få köpa en fin vinterjacka, fina nya skor osvosv inser jag om jag är en produkt av den tid vi lever i.

Den vita staden

Nyss vandrade jag upp för Abrahamsbergsbacken med ”svamp bob fyrkant” som ett eko i huvudet. Oj vilken skön efterfest!

Nu ska jag äta tonvis med apelsiner.

Lift thouse wings and fly away!

Min hjärna planera diverse festligheter, återseendet av vänner och bekanta känns exempelvis omåttligt frestande.
Automatiskt bortprioriteras tillfrisknandet, drivorna av näsdukar och de utsökta välgörande teerna. Till förmån för - fylla?

Snart valsar vi in i RÅTTORNAS år 2008 och det känns ju lagom roande.
Årsskiften är obehagliga, nyårslöften till för att brytas och råttor är otäcka varelser.

Siri <3

Include me out

Julstöket har påbörjats. Uppenbarligen blev det en gran, julgranskulor och allt annat som hör dessa dagar till.
Chokladasken ligger beredd på bordet i vardagsrummet och jag har naturligtvis redan nallat ett antal bitar.

Min röst är nästintill icke existerande, vilket inte bådar gott inför stundande släktmiddag, att jag förnekas möjligheten till att vrida samtalen från ointressant svammel resulterar troligtvis i min död.

Den konstnärlighet som var tänkt att utmynna i lämpliga julklappar har uteblivit.
Egentligen vill jag inget annat än att sova och förbanna ginens existens.

At my window

Himlens rosalila färg skimrar fram mellan svarta grenverk, in genom kalla fönsterglas. Woodchuckers skeva kaos formas till vackra melodier, "At my window" lyssnas på om och om igen och jag njuter av övergången i mitten av låten "I´ll tell you a story".
http://www.myspace.com/woodchuckermusic

Here comes the future

Jag är i valet och kvalet när det kommer till det mesta. Studera vs Jobba till exempel.
Ikväll var det såklart Klubbande vs Hemmakväll, jag kan inte ens få klarhet i om jag är frisk eller sjuk.
Skulle vara skönt om någon annan kunde göra alla val åt mig.

Emmabodafestivalen skickade ut sitt nyhetsbrev i dagarna, vilket bäddar för nostalgi. Jag har bara besökt festivalen två gånger (2005 och 2007), det var olika som natt och dag.

Önskar att den sista inte hade startat en alldeles speciell våg av förutspått krångel. För jag saknar ett gammalt festgäng, det ursprungliga. De där som kom med lyckan en tid när allt var stört och fint.

Här har vi bra saker: http://www.myspace.com/popovamusic