A hard days night

Imorgon är det upp till bevis och trots att replikerna sitter i ryggmärgen har ordet ”premiär” aldrig låtit mer skrämmande.
Natten kommer förmodligen att vara fylld med orosdrömmar likt innan det enskilda arbetets redovisning.
Då drömde jag ständigt att jag var på scenen och gjorde olika tabbar, som att exempelvis stamma frenetiskt, fälla podiet eller svälja mikrofonen...
Som tur var klarade jag att stå på scenen den gången, frågan är bara om nattens drömmar kommer att bli min verklighet imorgon… : /

Storytelling

Jag besökte äntligen Sally Mann utställningen på kulturhuset. Man kan säga vad man vill om Sally Mann men hennes bilder är gripande och samtidigt drömska på ett högst orginellt och vackert sätt.

Synd att så få bilder ställdes ut och synd att fotoböckerna kostade mer än min smala plånbok hade råd med.

Gudfadern sågs i lördags för första gången, den var naturligtvis en höjdare och fortsättningen måste ses inom en snar framtid!

Förövrigt tänker jag inreda mitt rum retroromantiskt eftersom jag är sjukligt trött på hur det ser ut nu och gärna låtsas att jag lever på 50-60 talet.
Jag måste helt enkelt köpa nya möbler, gardiner, tapeter och inredningsdetaljer (hur var det nu med plånboken..?).
Försökte på olika sätt fästa lp omslagen till revolver och camera obscura på väggen i förrgår men misslyckades. Plockade även fram min röda cobra och en burk från sextiotalet som en början på min bana som fullfjädrad retrofil.

Klubbland

Under dagens cafébesök dök ämnet om hur olika människor beter sig på dansgolvet upp, det hela slutade med en rad bilder som ska representera typerna av dansare...

På varje klubb finns de där personerna som genast banar sig väg till mitten av dansgolvet, de bryr sig inte ifall deras yviga rörelser orsakar blåmärken på omgivande dansare utan befinner sig i en slags eufori. Personerna är antingen mycket sociala dansare som dansar med allt/alla, eller introverta dansare som är så upptagna i den egna rörelsen att omgivningen inte längre existerar. Båda dessa kategorier tar ofta även ut svängarna på andra områden, exempelvis gällande kläder.

Raggardansaren är en ihärdig typ som inte ger sig utan dyker upp bredvid person efter person utan att byta ut sängkammarblicken eller rörelsemönstret, som mestadels tycks skrämma bort potentiella ragg.

Ibland kan en grupp flickor dansa i en sluten cirkel på golvet, med hemmagjorda moves som exempelvis ”mjölkpaketet” eller ”wash your hair”.

Sen är det dräggen som ramlar fram på dansgolvet, ibland vrålandes någonting obegripligt, fast oftast står de vid baren beredda att spilla ut sin öl över alla som vågar närma sig.

I utkanten av dansgolvet syns de som rör sig lite grann till musiken, sofistikerade dansare som dricker lite lagom och är lite lagom.

Alla har mer eller mindre av de ovanstående kategorierna i sig och är alltså inte alltid fast i en typ utan växlar beroende på humöret, situationen och alkoholhalten i blodet.

(ps. tydligen är det jävligt coolt att skriva i bloggen den här tiden på dygnet, endast därför stannade jag uppe till 01.13)

Kasta sten (på IKEA och sockerlöften)

Wooohoo, vi har nu en ny luden och vit soffa från IKEA! Problemet är bara att den trevliga växeltelefonisten som sa att den skulle levereras färdigmonterad hade fel. Detsamma gällde sängbottnen som mamma ägnade gårdagens kväll åt, mot slutet tog hon på sig handskar för att slippa fler blåsor på de stackars händerna.
Imorgon är det tydligen min uppgift att montera soffan.. får se hur det går..
Förhoppningsvis får jag lite hjälp av mina snickarkunniga och instruktionsförstående vänner?

Alla mycket seriösa sockerlöfte är helt bortglömda och nu köps det kakor, biskvier, chips osv som aldrig förr. Jag förstår inte hur min mor kan ta sig själv på alvar varje gång tanken om ett nytt sockerlöfte slår henne. Jag brukar numera vänta i några dagar för att sedan nämna något om de där goda bullarna från den mysiga waldorfaffären ”källan”.

hörlurar

I kristofferskolan har lärarna en djupt rotad förkärlek för grupparbeten. Vid ett tillfälle för länge sen skulle jag och Miranda göra ett sådant om den elektroniska musiken och dess uppkomst. Ibland kan grupparbeten ha en tendens att övergå i renodlat flum och det var precis vad som hände. Ett litet smakprov från delar som togs bort innan uppsatsen lämnades in kommer här: (Det första är om Stockhusens musik):

”Frågan är om detta kan kallas musik, det är ett enda spektra av sammansatta toner bildande en fanatisk klang som får öronen att sprängas. Mänskligheten klarade inte av denna sfär av toner och brus i olika färger som han använde för att uttrycka sina känslomässiga trauman. Stockhausen högg djupa hål i musikhistoriens forna ramar och normer för hur ett musikstycke skulle vara uppbyggt. Han sprängde både gränser och konventioner som höll världen i hårda bojor. Tack, säger vi idag då vi är fria att kasta oss in i kulturens innersta väsen.

På diskoteken runt om i landet flödar den elektroniska musiken ur kassettbandspelarna och ungdomen rör sig rytmiskt över dansgolven likt djur under parningssäsongen. Skillnaden är att dessa ungdomar har berusat sig med diverse alkoholhaltiga produkter, vilket är avskyvärt!”

Kanske är min humor sjukligt låg, men jag skrattar lika mycket varje gång jag läser raden som startar med mänskligheten och det där om kulturens innersta väsen, för att inte tala om utlägget om hur ungdomar rör sig rytmiskt över dansgolvet.

Uppsnärjd i det blå

Shins, Lucksmiths och Säkert har dånat ur högtalarna hela dagen och jag är fortfarande totalt omotiverad till allting utom att ligga i sängen och stirra upp i taket.

Försökte vara djup och läste lite i en bok om hur man styr sina tankar. Men trots det är mina helt okontrollerbara och fortsätter att flyga tillbaka i tiden, till någonting som kanske borde glömmas.

Jag överdoserade med fetaost i middagsmaten dvs tomatsåsen, vilket resulterade i att den blev alldeles för saltsmakande och helt oätlig.
Jag kan bara konstatera att om bakning eller matlagning går fel så är alltid jag och salt inblandat på ett eller annat sätt. (Minnesvärt exempel; praokatastrof baket, salt istället för socker i chokladbollar, inget att rekommendera).

I thought wrong

Gick till skolan med svansen mellan benen idag, men det visade sig att inte bara jag hade missat inlämningsdatumet. Skönt.

Dagens höjdpunkt (förutom att brödet är tillbaka) var när Marinas burk hårmousse tappades i golvet, där den sakta men säkert sprutade ut sitt innerhåll.
Jag har aldrig tidigare sett hårmousse bete sig så och trodde heller inte att det var möjligt, fascinationen och kaoset var totalt.

omotiverad

I torsdags tog jag en tur på stan tillsammans med Siri och köpte en klänning, men varken vår- jacka eller vår- skor (som vanligt).
Den gråa klänning är mkt fin, men jag vill hemskt gärna också ha den guldskimrande som lämnades kvar i affären. Jeans var vi båda i ett stort behov av, så vi begav oss till weekday.
Där slås jag alltid av samma undran; vem kom på idén att ha trådar som avskärmning till provrummen?

I helgen har jag försökt förtränga skolarbetet om en poet. Istället för att skriva har jag,
besökt familjemedlemmar, pratat i telefonen, gått promenader, suttit framför msn samt olika Internet sidor mm.

Som man kan vänta sig slutade det hela med att jag bara har skrivit överskriften, ”Sonja Åkesson” i min uppsats som ska lämnas in till Limpan imorgon.

bra åsa, bra.

you can't always get what you want

Rubriken: ” Blir man mindre bakfull om man dricker ekologiskt?” fick mig just att läsa en lång artikel om ekologiskt öl och vin, men texten gav mig inget svar på frågan!
Saken borde alltså testas på en försöksperson…
Pune vore idealisk och skulle säkerligen anta utmaningen med sin öl- hatt i högsta hugg, men honom har jag tyvärr inte sätt till sen Hultsfred.

Sushirullar och svartvitt

Det var nu ganska länge sen som de trevliga filmkvällarna blev allt färre och till stor del ersattes av andra nattliga eskapader eller som under vissa perioder bara virus och bakterier.
Härom kvällen återupptäcktes mys- faktorn som är given när några vänner samlas kring en chipspåse, lite jordnötsringar och två svartvita filmer.

Kvällen var mycket lyckad trots att jag missade hela sammanhanget i klassikern ”la dolce vita” som jag länge velat se, jag får nog ge den en ny chans. Men den tycktes inte alls lika intressant som diskussioner om allt från sushirullar till skvaller om incestuösa tendenser, (tendenser som tydligen finns i alla möjliga och omöjliga sammanhang).

"Hiroshima mon amore" gillade jag däremot mycket, fint foto och mycket speciell, även den borde ses fler gånger.

T-shirt weather

Äntligen är snön borta och jag får lust att springa ut barfota på gräset. Men det gör jag naturligtvis inte, det ser mycket varmare ut här inifrån och en förkylning är det sista jag vill ha just nu.
Men i veckan ska jag i alla fall köpa en fin sommarklänning och återupptäcka musik som ger vår och sommarkänslor!

Johan är en grottmänniska

De första två lektionerna varje dag (morgonperioden) är egentligen tänkta att ägnas åt litteraturhistoria, men nyligen valde Thomas (Limpan) Lindblad att istället visa en dokumentär som jag sent kommer att glömma...
Den finske mannen Johan bor i skogen alldeles ensam och blind, han äter varje dag en utsökt mix av gräs, nässlor, löv, bananer och lite vatten.
Upplägget på dokumentären var högst genomtänkt med små textrader som dök upp innan varje nytt avsnitt, exempelvis: ”Johan är en grottmänniska”.

Agera, agera!

Jag och övriga i klassen ska nu lära oss att spela teater och hitintills har uppvärmningen innan manusgenomgångarna bestått i lekar som kramkull, pepparkakskull, associationsleken och familjen.
Men snart blir det allvar, för på måndag måste jag kunna mina repliker utantill, en fasar jag speciellt för, den glömmer jag alltid:
”Den gyllene dungen talar inte längre sitt språk med björkens vita glädjeord, och tranorna så sorgsna redan…”
Min rollfigur som heter Tamara drömmer om att bli poet, men är ganska misslyckad på den fronten, en rolig roll att spela förhoppningsvis.