Det var nu ganska länge sen som de trevliga filmkvällarna blev allt färre och till stor del ersattes av andra nattliga eskapader eller som under vissa perioder bara virus och bakterier.
Härom kvällen återupptäcktes mys- faktorn som är given när några vänner samlas kring en chipspåse, lite jordnötsringar och två svartvita filmer.
"Hiroshima mon amore" gillade jag däremot mycket, fint foto och mycket speciell, även den borde ses fler gånger.
Härom kvällen återupptäcktes mys- faktorn som är given när några vänner samlas kring en chipspåse, lite jordnötsringar och två svartvita filmer.
Kvällen var mycket lyckad trots att jag missade hela sammanhanget i klassikern ”la dolce vita” som jag länge velat se, jag får nog ge den en ny chans. Men den tycktes inte alls lika intressant som diskussioner om allt från sushirullar till skvaller om incestuösa tendenser, (tendenser som tydligen finns i alla möjliga och omöjliga sammanhang).
"Hiroshima mon amore" gillade jag däremot mycket, fint foto och mycket speciell, även den borde ses fler gånger.
1 kommentar:
Det var himla mysigt, får göras igen. Jag lovar att kommentera mera, men nu har jag inte möjlighet, min bror äger den här datorn.
Skicka en kommentar