still ill

Det är obehagligt hur lite som förändrats i mitt Abrahamsberg och mitt liv.
För det är intet. Allt är som det var.
Jag står fortfarande inför samma måsten; cv ska skrivas, jobb ska sökas, hår ska blekas, religionsuppsatts ska påbörjas osvosvosv…
Samma tankar snurrar i huvudet, men uppblandade med lite nostalgi kring staden av städer, Barcelona.

Framtiden är som en pennskriven rad mot kontinentens djup, en rad som alltjämt står oskriven.