Saknaden av vara alskade kvarter i Madrid gor det svart att uppleva nagot nytt. Tanken pa glasen rodvin pa drommarnas torg och fikastunderna pa motsvarigheten till cafè string ger mig rysningar. For nar kommer vi dit igen?
Idag spenderade vi en lang tid pa tagstationen i forhoppningen om en kostnadsfri tillbakaresa. Men tagen och konduktorerna ville inte det samma som vi.
Valencia ar en stad som stannat upp mitt i de trottsiga tonaren. Alla chicos tittar med kaxiga och harda blickar, kammar upp haret i tintinfrilla och hyllar det lokala fotbollslaget. Byxorna ar baggy attityden ar "vi har iallafall insett grejen".
Var ar de smaskaggiga mysiga indierock spaniorerna i stupror och converse?
Jag har inset att detta ar Spaniens motsvarighet till Vallingby och vi reste ifran Spaniens motsvarighet till Soder.
Inte ens apelsinerna har har levt upp till mina farvantnngar..
Pa nationaldagen vandrade vi i skymningstid mot en slags "indie" klubb, men insag snart att stamningen gjorde promenader i morka kvarter till en dalig idé.
Vi hamnade slutligen pa ett torg inringat av statlig arkitektur, dar stamningen var vanligare an jag upplevt den sedan vi anlande, ljudridan bestod i gatugitarristens melodi: "panta mera".
Idag spenderade vi en lang tid pa tagstationen i forhoppningen om en kostnadsfri tillbakaresa. Men tagen och konduktorerna ville inte det samma som vi.
Valencia ar en stad som stannat upp mitt i de trottsiga tonaren. Alla chicos tittar med kaxiga och harda blickar, kammar upp haret i tintinfrilla och hyllar det lokala fotbollslaget. Byxorna ar baggy attityden ar "vi har iallafall insett grejen".
Var ar de smaskaggiga mysiga indierock spaniorerna i stupror och converse?
Jag har inset att detta ar Spaniens motsvarighet till Vallingby och vi reste ifran Spaniens motsvarighet till Soder.
Inte ens apelsinerna har har levt upp till mina farvantnngar..
Pa nationaldagen vandrade vi i skymningstid mot en slags "indie" klubb, men insag snart att stamningen gjorde promenader i morka kvarter till en dalig idé.
Vi hamnade slutligen pa ett torg inringat av statlig arkitektur, dar stamningen var vanligare an jag upplevt den sedan vi anlande, ljudridan bestod i gatugitarristens melodi: "panta mera".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar