Saknar fortfarande Madrid och den där känslan av att man kan driva runt i all evighet utan att någon ifrågasätter en, inga förpliktelser, inga måsten, inga gamla ingrodda intriger. Så skönt att säga; ”Jag är backpacker” istället för; ”Jag är arbetslös, öh jobbsökande.. ööh bor fortfarande hos mamma”.
Thomas delade min och Mirandas kärlek till Madrid, det var ordinärt att prata med någon som kände till gatorna, stämningarna. Det gjorde att allt blev levande igen.
Jag har skrivit som en besatt idag. Så inom kort finns hela resan på hårddisken och jag nöjer mig inte med färre än 100 sidor.
Har lyssnat på fleetwood mac efter ett tips från någon som fick ett tips från någon annan. Jag är överlycklig att jag nu givit bandet en ny chans sen den förra för många år sen. På den tiden förstod jag sannerligen ingenting.
Ett blogginlägg gjorde att jag insåg hur lätt det är att dra förhastade slutsatser om mentaliteten i främmande länder. Kanske bör man leva ganska länge i ett land innan man uttalar sig...
Den svenska mentaliteten är nog i alla fall långt ifrån vad Dickon anar, något säger mig att han aldrig sett tonårsflickor som sliter åt sig gratisbyxor inne på HM.
Ett annat blogginlägg fick mig att inse hur gärna jag vill ha en spansk mossebakelse (men jag får nog nöja mig med vad som finns i kylen.. yee ey)…
2 kommentarer:
"Listen to the wind blow, watch the sun rise
Run in the shadows
Damn your love, damn your lies
And if you don't love me now
You will never love me again
I can still hear you saying you would never break the chain... "
"Listen to the wind blow, down comes the night
run in the shadows
damn your love, damn your lies
break the silence
damn the dark, damn the light
and if you don’t love me now
you will never love me again
I can still hear you saying you would never break the chain"
Skicka en kommentar