No Winter, No Autumn

Paniken spred sig igen idag, kring vad jag ska ta mig för till hösten. Allt kändes som dåliga alternativ som jag egentligen inte vill välja.
Ibland är det bara ett samtal med en positiv vän som behövs för att det ska se fint ut igen.
Det kan vara bra att lätt påverkas av sin omgivning.
För visst är det så att jag både är intresserad av kursen om Autism och Autismliknande funktionshinder samt foto/film kursen.

Pendla till Skärholmen eller Universitetet, heltid eller halvtid + jobb, bo kvar hemma eller i studentrum + eventuellt lån..

Det är bara det att Skärholmen är så långt bort från allting..

Perfume garden

Dagarna är så varma nu, grillfest i gamla stan med fyrverkerier och eftermiddagar vid klippor i Skogås, Älta, Kristineberg.

Det enda som jag grubblat kring är hösten, den perfekta beskrivningen var Siris ”att ha hösten i halsgropen”.
Men nu vet jag någonstans att mitt bästa val är en halvtidskurs på universitetet och att tjäna mina egna pengar.

De rena tvättläderna sedan rip it up kommer sorteras rakt ner i rullväskan som på torsdag färdas till Hamburg.

På kartan finns en markering för;

En fin restaurang med lokala delikatesser
Några indieklubbar
Wira hostel
Second hand butiker
En hamburgsk skivaffär
Och så American Apparel

Min kamera ska med så fotodokumentationen kommer senare.

The sun will go murder the snow

Gindrinkar med citrusfrukt och sugrör. Skyfall till tonerna av The Clientele, paraplyer i alla tänkbara färger. Det visade sig att mitt eget hade flera hål i sig, dropparna tog sig igenom och trots tapperhet samt stark vilja att se varje låt spelas flydde jag tillsist med genomblöta tygskor och hackande tänder till tältet.

Mellan skurarna fanns ändå sol och människor i färd med att festa i campet. Bandaren gick varm genom festivalen, men även den fick sin beskärda del av regndropparna.

Då jag inte varit på mitt landställe någonting under sommaren gladdes jag mycket av att vi befann oss ute på landsbygden, bland åkrar, ängar, traktorer och sankmark maskerad till en vacker sjö. Estetiskt tilltalande var solens strålar genom träden och järnvägsspåren som ringlade sig fram genom landskapet.

Det var så uppenbart att Days är ett av de liveband jag tycker mest om, så stämningsfullt, vackert och glädjande.
Likt den soliga kvällen då Darren Hanlon stod på scenen, finstämd pop och att sitta på marken i värmen. Det är så som en festival ska vara.

Twigs spelning var bra, den räknar jag som en av festivalens bästa och absolut som den bästa av de fem-sex spelningar jag sätt med dem.
Vi dansade omkring vid scenkanten och sjöng med i alla mer än bekanta textrader.
Att inleda med en version på ”Rip it up” kändes som ett smart drag och det var uppskattat inte minst av mig.

Legenden Harvey Williams, Another Sunny Day, som medverkat i både The Field Mice och Blueboy utanför sitt fantastiska egna projekt levde även han upp till mina förväntningar och lyckan var fullkomlig då han levererade “You should all be murdered”, det var stort.

En dansant avslutning utgjordes av Gentle Touch.
För att bara nämna några.

Sammanfattningsvis har den här festivalen sköljde bort den sista kvarblivna oron och den innerhöll därtill massvis av minnesvärda ögonblick.

(Men det var inte mycket man såg av Kalmar :)

Rip it up

Det är festivaltider. Jag tror kanske att febern ger upp när jag väl börjar bryta ned min kropp igen.

Gindrinkar och festligt färgade sugrör.

Jag äter allt med vitlök, c-vitamin och fett, dricker litervis med vatten.
Bor i en hög av näsdukar.

Jag ser fram emot spelningar till tidigt på morgonen och häng i campet!
Hoppas mest av allt på tur med vädret;
http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5236

Keep it pure

Det där med att inte ge upp sin plats på Internet, hålla i trådarna, skriva intressant och lagom utlämnande..

Jag och Helena spenderade vår tredje ”dejt” hos mig, lagade en pannkakstårta med åtta lager vars mellanskikt bestod i hallon, nougatglass och jordgubbssylt.
Det kändes precis som på barnkalasens tid, på något vis förtrollande med saft, sugrör och pannkakstårta. Det galet lekfulla fanns i luften, även om det inte bjöds på fiskdamm eller skattjakt. Och även fast min pappa inte gömde sig i skogen utanför iklädd en hårig monsterdräkt för att skrämma mina lyckligt ovetande vänner, så fanns barndomsglädjen mycket nära till hands.
Jag lyckades därtill vända en pannkaka i luften, något som jag alltid försökt och aldrig lyckats med. Det ser så smidigt och proffsigt ut, sådär som man vill att allt man tar sig för uppfattas utifrån och inifrån.
Vi drack kamomillte på balkongen just som solen gick ner och jag insåg hur trött jag är.
Att jag igen driver på mig själv till att vara aktiv hela tiden, medan min kropp mest är i ett stort behov av sömn.
Det är bara så att allt som händer är så positivt och jag vill inte missa en sekund av det.