Gindrinkar med citrusfrukt och sugrör. Skyfall till tonerna av The Clientele, paraplyer i alla tänkbara färger. Det visade sig att mitt eget hade flera hål i sig, dropparna tog sig igenom och trots tapperhet samt stark vilja att se varje låt spelas flydde jag tillsist med genomblöta tygskor och hackande tänder till tältet.
Mellan skurarna fanns ändå sol och människor i färd med att festa i campet. Bandaren gick varm genom festivalen, men även den fick sin beskärda del av regndropparna.
Då jag inte varit på mitt landställe någonting under sommaren gladdes jag mycket av att vi befann oss ute på landsbygden, bland åkrar, ängar, traktorer och sankmark maskerad till en vacker sjö. Estetiskt tilltalande var solens strålar genom träden och järnvägsspåren som ringlade sig fram genom landskapet.
Det var så uppenbart att Days är ett av de liveband jag tycker mest om, så stämningsfullt, vackert och glädjande.
Likt den soliga kvällen då Darren Hanlon stod på scenen, finstämd pop och att sitta på marken i värmen. Det är så som en festival ska vara.
Twigs spelning var bra, den räknar jag som en av festivalens bästa och absolut som den bästa av de fem-sex spelningar jag sätt med dem.
Vi dansade omkring vid scenkanten och sjöng med i alla mer än bekanta textrader.
Att inleda med en version på ”Rip it up” kändes som ett smart drag och det var uppskattat inte minst av mig.
Legenden Harvey Williams, Another Sunny Day, som medverkat i både The Field Mice och Blueboy utanför sitt fantastiska egna projekt levde även han upp till mina förväntningar och lyckan var fullkomlig då han levererade “You should all be murdered”, det var stort.
En dansant avslutning utgjordes av Gentle Touch.
För att bara nämna några.
Sammanfattningsvis har den här festivalen sköljde bort den sista kvarblivna oron och den innerhöll därtill massvis av minnesvärda ögonblick.
(Men det var inte mycket man såg av Kalmar :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar