Whatever you want from me, whoever I try to be, I will never be there, I can never be her in your society.

"Ta dig samman!". Inga universitetsstudier här inte. Datumen jobbar mot mig och nu är jag lost. Slösurfar runt efter fotokurser och diverse konstnärliga kurser i vårt avlånga land.
Ska vi ta vårat pick och pack till London och flytta hem till den där grabben. Jag vet inte.
Mitt liv är ett mysterium.

I have to change the world, but I don’t know what to do, so I leave it up to you..

Det är lätt att idealisera 60-70 talen, när människor drevs av viljan att förändra samhället, ta del av politiken, bygga upp en gemenskap, ta hand om naturen, bryta traditionella regler och skapa alternativ till kärnfamiljen mm. Allting var förstås inte bra men ändå tänkvärt.
Drivkrafterna idag; konsumtion, karriärer, makt, hyper mm låter inte alls lika spektakulära eller positiva.

Jag skulle kanske skaffa mig långa dreads, ta fram en gitarr och föra ut bortglömda budskap…
Men människor tror sig kunna förändra längre, inte heller jag, vi har gett upp.
Jag har inte tid att tänka på världen och samhället i min jakt på en karriär inom tacolagandets ädla konst, här i mitt hungrande efter pengar… i förhoppningen om att få köpa en fin vinterjacka, fina nya skor osvosv inser jag om jag är en produkt av den tid vi lever i.

Den vita staden

Nyss vandrade jag upp för Abrahamsbergsbacken med ”svamp bob fyrkant” som ett eko i huvudet. Oj vilken skön efterfest!

Nu ska jag äta tonvis med apelsiner.

Lift thouse wings and fly away!

Min hjärna planera diverse festligheter, återseendet av vänner och bekanta känns exempelvis omåttligt frestande.
Automatiskt bortprioriteras tillfrisknandet, drivorna av näsdukar och de utsökta välgörande teerna. Till förmån för - fylla?

Snart valsar vi in i RÅTTORNAS år 2008 och det känns ju lagom roande.
Årsskiften är obehagliga, nyårslöften till för att brytas och råttor är otäcka varelser.

Siri <3

Include me out

Julstöket har påbörjats. Uppenbarligen blev det en gran, julgranskulor och allt annat som hör dessa dagar till.
Chokladasken ligger beredd på bordet i vardagsrummet och jag har naturligtvis redan nallat ett antal bitar.

Min röst är nästintill icke existerande, vilket inte bådar gott inför stundande släktmiddag, att jag förnekas möjligheten till att vrida samtalen från ointressant svammel resulterar troligtvis i min död.

Den konstnärlighet som var tänkt att utmynna i lämpliga julklappar har uteblivit.
Egentligen vill jag inget annat än att sova och förbanna ginens existens.

At my window

Himlens rosalila färg skimrar fram mellan svarta grenverk, in genom kalla fönsterglas. Woodchuckers skeva kaos formas till vackra melodier, "At my window" lyssnas på om och om igen och jag njuter av övergången i mitten av låten "I´ll tell you a story".
http://www.myspace.com/woodchuckermusic

Here comes the future

Jag är i valet och kvalet när det kommer till det mesta. Studera vs Jobba till exempel.
Ikväll var det såklart Klubbande vs Hemmakväll, jag kan inte ens få klarhet i om jag är frisk eller sjuk.
Skulle vara skönt om någon annan kunde göra alla val åt mig.

Emmabodafestivalen skickade ut sitt nyhetsbrev i dagarna, vilket bäddar för nostalgi. Jag har bara besökt festivalen två gånger (2005 och 2007), det var olika som natt och dag.

Önskar att den sista inte hade startat en alldeles speciell våg av förutspått krångel. För jag saknar ett gammalt festgäng, det ursprungliga. De där som kom med lyckan en tid när allt var stört och fint.

Här har vi bra saker: http://www.myspace.com/popovamusic

Wind up

Ingen är nåbar och jag har ingenting att göra. Tog mig an de enorma diskhögarna som legat strategiskt utplacerad på alla kökets (en gång) fria ytor. Hur jag på bara några få dagar själv lyckats stöka ner till oigenkännlighet är sannerlign ofattbart.
Lägenheten som pyntats julfin med ljusstakar i fönstren har förvandlats till en ungkarlslya (det är bara prillor och urdruckna ölflaskor som saknas).

Nu ska jag dricka te och fundera över hur någon kan se "Du är så mysig" som en komplimang.

Någon timme har gått, istället för te blev det Sahra Records band och samtal om Siris anikainsalvade knän. Det är hårt att vara proletär.

Någon gång måste du bli själv

Tittar på bilden från Emmaboda i Classicc:s bilddagbok, funderar över om blondes have more fun, lyssnar på säkerts "någon gång måste du bli själv" tänker att den är fulländad, pratar med Siri på msn om att jag inte har någon passande outfit till kvällen, äter pasta med tomatsås.

A place I know

Barn och barndom är två intressanta fenomen som jag funderat på en del.
Jag tycker mig sällan se barn i min omgivning, men så fort jag åker hem på morgonen efter en efterfest dyker de upp. Fräscha, söta och oförstörda pratar de fascinerat om livets egenheter, självklarheter blir storheter.
Barnaperspektivet glöms allt för ofta bort under uppväxten, man förslappas och uttråkas. Det spektakulära i vardagen förvandlas till trivialiteter.

Häromdagen läste jag en rad olika yrkesbeskrivningar, men jag känner mig verkligen inte mogen att fatta beslut om vad jag ska syssla med i fyrtio år.
Det hela ledde till en smärre 20årskris. Och vid alla yrkena jag tidigare funderat på stod det; "Det är inte ovanligt att man som xxxx blir utsatt för hot från sina klienter".
Jag kanske skulle satsa på en framtid som anställt på tacobar.

The Rhythm Of Your Breathing

I min almanacka står snyggt och prydligt (det kallas ironi) en lista på allt jag planerar att göra imorgon. Som en försäkring om att jag faktiskt kommer att få någonting gjort.
På något vis får jag för mig att när det är skrivet rött på vitt (röd penna) är chansen större att jag faktiskt blir klar med CV:t och städar mitt rum.
Det är löjeväckande hur mycket mindre jag tycks hinna på en dag nu mot när jag gick i skolan eller reste eller jobbade.

Nu sätter jag klockan på nio och ska ta mig upp då! Kanske att jag till och med tar en morgonpromenad!

Orkar inte lägga upp den där videon nu, det tar fruktansvärt lång tid nämligen och sömn lär vara nödvändigt om jag ska starta mitt nya sunda liv. En av punkterna i almanackan lyder nämligen ”Omvärdera ditt liv”, alltid lika dramatisk.

Anorak Christmas (piano mix)

Allting är väldigt vridet och skruvat just nu. Jag undrar hur länge jag kan skjuta upp jobbsökandet och förneka att det vore bra om jag hade något mer seriöst och viktigt att göra om dagarna. Kanske kommer jag aldrig ur det här lite lagom trevliga slackerlivet där prioriteterna blir; mat, musik, prat, fest och sömn. Problemet är att det låter och är ganska bra..
Jag är ju trots allt en våg och någon sa att vågens högsta lycka vore att få guppa omkring i en badring... (vilket är en träffsäker beskrivning på vad jag har för mig nuförtiden).

Och så vill jag ju självfallet skriva ett svar på ett blogginlägg; Miranda tack för att du finns! <3 Vårat favoritcafé i Madrid:

say goodbye to the sea..

Helpless..

Jag borde vara smidig, hoppa undan så fort en kamera närmar sig. Inte hamna på en omtyckt internetsida iklädd ett extra grymt dance move..

Vi blir allt mer seriösa i musicerandet.

Huvudet i sanden

Ibland vill jag göra såhär.

det där du vill..

Jag har börjat falla för simpla svenska texter, som slår huvudet på spiken och låter som tagna ur gamla dagböcker.

Allt som är fult med viss musik, kan bli fint.

Just nu lyssnar jag på ett falskt skrammel till den där överklass rebell rösten som bara är så fel och jag frågar mig själv hur det här kan vara bra.

kanske har jag tröttnat så mycket på det pretto- rätta att ett inre uppror nu påbörjats...

valfri sociologisk förklaringsmodell

Fucked up, nattliga samtal, träd, äpplen och ge mig nåt att skylla på.

När passerar man gränsen, när passerar man?

L´errante

Konsten att vrida på något tills det är som man vill ha det, kanske inte är mig given.

Dagens missions är avklarade och nu slöar jag i arbetslöshetens tecken, vilket är precis vad jag roat mig med större delen av tiden sen hemkomsten från Europa.
Med all tid i världen till sitt förfogande får dagdrömmeri stort utrymme på schemat, att bo i Åbo och vara stammis på Les Yper Sound är en av favoriterna.

Har haft tid att lyssna på musik på senaste, kärleken till The Bridal Shop och Air France håller i sig. Och jag väntar på min ”Disco Romance” skiva och på att Days cd äntligen förvandlas från ”coming soon” till ”available now”.





Mina stalkingskills håller på att utvecklas.
Här har vi någon vars intressen stämmer ganska bra överens med mina och Mirandas (haha):

Interests:

Wienerbröd, Snickers,
Fransk Nougat, Kanelbullar,
Bondkakor, Mjuk pepparkaka,
Mazariner, Dammsugare.

It’s time I let you know, life will not tell the tail we ware waiting for..

PSL ; Jag kan inte sluta lyssna på, titta på och läsa om alla band/artister.
http://svt-psl.colo.netstar.se/default.aspx?entryID=153
Inspirationen fick mig att rota fram en gammal synth från längst inne i källarförrådet (en fantastisk prestation).
Går fram och tillbaka mellan gitarren och min nya vän Casiotone MT-540. Men det märks tyvärr allt för väl att mina kunskaper är begränsade, för att inte säga obefintliga.

Vågade kolla upp hur mycket pengar som finns kvar på kontot såhär efter resan och blev positivt överraskad. Så nu är en Berlinweekend möjlig!

Man förmår sin kropp till en hel del, men sitt hjärta till betydligt mer..

Jag är helt mörbultad. Gratis massage låter lockande, skönt, välgörande..
Men ajajaj, vad fel man kan ha. Ont är ordet.

Spenderandet av mina tillgångar fortsätter medan alla typer av inkomster uteblir.
Dagens köp: Två par midjehöga jeans, en halv varm brisottosmörgås, capachino..

The tomorrow people

Idag var jag ovanligt mycket i nuet och vågade allt det där, haha..
Nåja, mycket kvar att ta itu med.

Ovanligt trevlig fikastund tidigare, släkthistorier tycks kanske för vissa som tråkig vardagsmat. Själv kastar jag mig över varje smula som bjuds.

Tomorrow: Götgatan, något café, nya byxor..

Skulle gärna börja skriva och måla igen, jag är verkligen inte alls konstnärlig längre.

I don’t know how to play these kinds of games, pleas be honest and I will lie to you

Ödets ironi. Extraordinära sammanträffanden. 17:e septembers överskrift. Avspisat substitut. Sista tunnelbanan.
Fel?/Rätt?

We heard the fireworks..

Det är nog ingen annan än jag som lyckas sova till fem på kvällen, även om de somnat kring sextiden den morgonen. Nu har jag gjort det igen, vänt helt på dygnet.
Jag undrar verkligen hur mycket klockan var när jag lät sur och nyvaken i telefonen för att kort därefter slumra in igen.
Det är alltid lika konstigt att ha sovit sig igenom en hel dag, en torsdag kom en torsdag gick och jag hann bara äta middag.

Tänker ibland på hur lätt det är att skriva när man har ett normalt tangentbord. På tågluffen fick jag lära mig en helt annan fingersättning, när å, ä och ö inte existerar kan det bli lite komplicerat. Men på datorerna i Nice blev allt ännu värre, där hade de befintliga bokstäverna bytt plats med varandra, så ”m” fanns på ”,” osv. Det tog ett tag att lära sig.

Onsdagen blev trevligt dansant och glittrande. Men att jag inte tjänar några pengar gör spenderandet av de jag har ganska plågsamt. Som tur var blev svängen förbi spybar gratis.

Det finns en helt fantastiskt fin låt, som jag på inga villkor får citera från. Har givit mitt ord. Men jag älskar den. Sally Shapiro har gjort det igen, hon är en klass för sig.
Tycker också mycket om en låt av New Buffalo;

"Wild flowers growing in the park, summer melts into dark, dancing together at night until two, you are cheering me up and I´m thanking you!"

The way you put things when you are drinking, is the way I put things when I am thinking..

Dagarna går och jag sitter ganska ofta framför datasidan som ska föreställa min CV. Har bara lite svårt att komma vidare. Vad ska man skriva? Jag har inga tidigare erfarenheter av att jobba på café, restaurang, eller i mataffär (om man inte räknar med två veckas prao på ett café, men det var fyra år sen och jag lärde mig ingenting).
Och sen ska man skriva om sig själv…

Mitt humör är som en berg och dalbana. Twig spelningen höjde mig i alla fall till skyarna och jag skulle gärna vilja veta vem anonym i snelugg är.
Paddington Distortion Combo fascinerade, men det är synd att människor nödvändigtvis ska vara så otroligt långa att filmvisningen skymdes till hälften av allas bakhuvuden.

Ikväll är det obehagliga utstyrslar och galna dance moves som gäller.
Halloween here I come. Mohahaa..

don´t stop thinking about tomorrow..

Saknar fortfarande Madrid och den där känslan av att man kan driva runt i all evighet utan att någon ifrågasätter en, inga förpliktelser, inga måsten, inga gamla ingrodda intriger. Så skönt att säga; ”Jag är backpacker” istället för; ”Jag är arbetslös, öh jobbsökande.. ööh bor fortfarande hos mamma”.

Thomas delade min och Mirandas kärlek till Madrid, det var ordinärt att prata med någon som kände till gatorna, stämningarna. Det gjorde att allt blev levande igen.

Jag har skrivit som en besatt idag. Så inom kort finns hela resan på hårddisken och jag nöjer mig inte med färre än 100 sidor.

Har lyssnat på fleetwood mac efter ett tips från någon som fick ett tips från någon annan. Jag är överlycklig att jag nu givit bandet en ny chans sen den förra för många år sen. På den tiden förstod jag sannerligen ingenting.

Ett blogginlägg gjorde att jag insåg hur lätt det är att dra förhastade slutsatser om mentaliteten i främmande länder. Kanske bör man leva ganska länge i ett land innan man uttalar sig...
Den svenska mentaliteten är nog i alla fall långt ifrån vad Dickon anar, något säger mig att han aldrig sett tonårsflickor som sliter åt sig gratisbyxor inne på HM.

Ett annat blogginlägg fick mig att inse hur gärna jag vill ha en spansk mossebakelse (men jag får nog nöja mig med vad som finns i kylen.. yee ey)…

It only matters for those to whom it matters..

Indiepopen lever kvar, orörd. Musiken, kläderna så ouppblandade att jag får svindel. Levande ljus och så ett mytomspunnet original. Dickon Edwards.
Vi virar in oss i filtar och pratar om vår växande kärlek till värmelampor. En berömdhet vandrar omkring med leende läppar, vi är inte de enda som kommit hit för dandy Dickon.



Synd bara att det vackra tvunget skulle övergå i köttmarknad och dessa obehagliga äldre män med fjolliga mobiltelefoner.
Dags att fly.

common people

Hade glömt allt vad den här staden är.

Jag har varit i alla stader

Gardagen, kvallen, natten och morgonen har fatt mig att tanka om. Valencia kommer kanske aldrig att bli mina drommars stad, men efter nagra cervezas pa olika barer och klubbar visar sig manniskornas mentalitet vara langt ifran vad jag anat. For hjalpsamheten, vanligheten och gladjen rader det ingen brist pa.
Jag trivs har.

Nagon skrev "vi ses imorgon", men jag langtar inte hem, insikten om att vi anlander till skavsta sa snart kanns avlagsen.. omojlig for min hjarna att greppa.
Jag planerar in min framtid efter nya resor, till Berlin, till Goteborg, till Madrid. Tanken pa att stanna pa en plats under lang tid har borjat skramma mig.
Jag vill inte sla rot nagonstans for det finns sa mycket att uppleva, sa manga platser att besoka.

is this it?

Saknaden av vara alskade kvarter i Madrid gor det svart att uppleva nagot nytt. Tanken pa glasen rodvin pa drommarnas torg och fikastunderna pa motsvarigheten till cafè string ger mig rysningar. For nar kommer vi dit igen?
Idag spenderade vi en lang tid pa tagstationen i forhoppningen om en kostnadsfri tillbakaresa. Men tagen och konduktorerna ville inte det samma som vi.

Valencia ar en stad som stannat upp mitt i de trottsiga tonaren. Alla chicos tittar med kaxiga och harda blickar, kammar upp haret i tintinfrilla och hyllar det lokala fotbollslaget. Byxorna ar baggy attityden ar "vi har iallafall insett grejen".
Var ar de smaskaggiga mysiga indierock spaniorerna i stupror och converse?

Jag har inset att detta ar Spaniens motsvarighet till Vallingby och vi reste ifran Spaniens motsvarighet till Soder.

Inte ens apelsinerna har har levt upp till mina farvantnngar..

Pa nationaldagen vandrade vi i skymningstid mot en slags "indie" klubb, men insag snart att stamningen gjorde promenader i morka kvarter till en dalig idé.
Vi hamnade slutligen pa ett torg inringat av statlig arkitektur, dar stamningen var vanligare an jag upplevt den sedan vi anlande, ljudridan bestod i gatugitarristens melodi: "panta mera".

What am I dreaming of? What am I waiting for? How did she look like? Like the others? What if she disappears..

Den sista sömnen i min egen säng uteblir. Jag kan kanske drömma om att somna, men det vore ologiskt.

Känner mig som de två asiatiska kvinnorna i Florens vilka fnissade hysteriskt åt sin utomordentligt vulgära idé, att använda herrtoan för att slippa en milslång kö till damernas.

Jag är lika hysteriskt lättroad, pigg som efter flera koppar kaffe.
Dagens var när en viss låt startade på hög volym mitt i en seriös och nedstämd msn diskussion, så missanpassat, så skrattretande.

Ogillar det faktum att klockan i den här bloggen är lika osynk med tiden som jag. För nog vore det ett plus i kanten ifall att det stod 00:00. Men man kan inte fá allt.

You said you had a good time there..

Jag fick den där hostan igår och nu dricker jag kannor av örtte i en naiv tro att det ska hjälpa. Naiviteten är given med tanke på att hostan framför allt kommer från lungorna och dit tar sig förhoppningsvis inte teer.
Kanske tappar jag rösten ikväll, kan nog bli ganska roande för andra när jag blir tvungen att gestikulera vilt för att bli förstådd…

Min far befinner sig i Thún, en Schweizisk by nära Alperna. Det är någonting mycket hemtrevligt med Schweiz, Alperna och Schweizisk folkmusik.
Och det går ju inte att komma ifrån att det här är min barndom:

http://www.youtube.com/watch?v=yzDLJ1Q4VHY&mode=related&search=

http://www.youtube.com/watch?v=qk_MMMzlRzI&mode=related&search=

Call it what you want

Den här dagen har varit fin på något vis, den representerar en avslutande fas som just ska leda till en början på något nytt. Och mitt i allt fixande med saker som görs för sista eller första gången, finns nostalgin. Den gör sig påmind genom musiken, musiken delar upp livet i perioder eller om det är tvärtom att livet delar in musiken i perioder. Hur som helst så lät jag mig slängas fram och tillbaka genom evigheterna med hjälp av hörseln och blev tvungen att hylla Embassy med en blogg överskrift.

Idag jobbade jag som personlig assistent/boendestödjare för sista gången.

Idag aktiverade jag mitt första visa- kort, det får mig att känna mig ganska vuxen av någon anledning.

Har börjat packa inför den nya perioden av mitt liv, dvs Europa resan.

På spaning efter en tid som flytt:

http://youtube.com/watch?v=6LB6Q_oycfQ

life in a swedish town

Det finns en magi hos morgonen efter ett sömnlöst dygn. Fågelkvitter och solstrålar känns mallplacerade i en värld där man tror att natten aldrig tar slut.
Just nu är verklighetsuppfattningen vag och ett smil som räckt länge dröjer sig kvar.

Den politiska ådran pulserar med förnyad kraft i mig och alla inneboende tankar som jag vill brinna för har väckts till liv igen.
Jag ser fram emot att studera till våren, nya infallsvinklar på gamla frågor kan vara riktigt uppfriskande. Det blir kanske genusvetenskap, sociologi, filosofi eller något helt annat...

I`m happy when I get to hold his hand..

Idag hittade jag en mycket fin jacka som jag antar att alla snart har. Det brukar bli så när man handlar på HM vilket jag i slutändan nästan alltid gör.
Den är hursomhälst marinblå, lite fjällräven stuk fast längre och med markerad midja, kanske ett av mina bästa köp på senaste.

Jag är riktigt trött på att jobba och avundas alla som går arbetslösa, som har tid att bara slappa. I morgon är det min tur att vara ledig och kanske fika med några vänner, det vore trevligt… saknar långdragna cafébesök..(och överdoser av gratis apelsiner..)

På fredag fyller mamma 56 och Italiensk restaurang väntar! mums.. det finns pastarullar med fantastisk vegetarisk fyllning på just den här restaurangen..

Helen of Troy

Popdakar började med en underbar, oslagbar konsert, jag syftar naturligtvis på Twig vars skiva jag nu införskaffat. Deras musik kommer strömma ut ur högtalarna en tid framöver.
Jag hyste stora förhoppningar på den hämliga gästen då både Hopponen och Höglund stod i publiken under spelningen. Men när de försvann och varken Ojala eller Björkas dök upp började jag fundera på vem/vilka det kunde vara igen.
Ironiskt nog visade det sig att gästen var Orup (http://youtube.com/watch?v=LhFhXl41rVM&mode=related&search=) och den informationen fick oss att promenera till Stephanie. Te och äppelpaj i goda vänners lag.
Vi var tillbaka senare för att se Zeigeist, men riggandet tog aldrig slut så vi fortsatte till ace och missade showen.

Det kändes som att komma hem när ace- lokalen intogs.

Jag kan bara konstatera att det inte går att ha efterfest på ett bättre ställe än lägenheten på Surbrunnsgatan.

Utan sömn åkte jag till släkten i Oxelösund på morgonen med stora förväntningar på drivor av min mosters sextiotalsklänningar som skulle tillfalla mig. Men det visade sig att hon inte alls sparat dem, istället fanns några andra helt perfekta plagg som jag fick med mig.

Bland dem ett par mycket speciella och coola byxor som jag kanske inte vågar använda. De var högsittande, brunröda med ett slags origentaliskt mönster och en tendens till ballongighet, otroligt originella.

Fika och lunch med kusiner, moster och mosters man fick mig att inse att min släkt är om möjligt lika originella som byxorna.

Vakna

Uppropet var igår, det som alla går på som går i min före detta skola. Ett upprop jag inte missat på 12 år.
Nu är jag inte en del av det sammanhanget längre utan mest en massa andra destruktiva och ytliga sammanhang som får mig att fundera på en sådan där långresa till Indien då man finner sig själv. Det vore skönt att komma härifrån, det vore skönt att göra vettiga saker och tänka på saker med substans.

Låten "pass this on" ni vet den där "I´m in love with your brother, yes I am.. osv" förföljer mig.

1234

En sömnlös natt med regina spektor och feist visar att jag lyckats vända dygnet. Utgång fyra gånger i veckan blir inom kort standard och vi förvandlas snart till ett gäng alkisar. Dags att ta sig i kragen och fundera över eventuella framtidsplaner?

Allt spektakulärt händer såklart samtidigt, blir svårt att välja mellan kvällens avslutningar och nyöppningar. Jag har för avsikt att vänta med kragen..

Mina stalking skills skrämmer mig, Internet är min bästa vän och en uppslagsbok olik allt annat..

You will find me where you left me

Jag har hittat en ny Cats On Fire låt, trodde att jag hade hört alla, den heter ”something happened” mycket fin.
Miranda fick mig att återupptäcka Le Futur Pompiste idag, har alltid gillat dem men de försvann bland alla myspacevänner.
Jag älskar också den översta låten på Air France myspace, den är underbar!

Trivs som fisken i vattnet på trädgården och helgen spenderas förhoppningsvis där igen, om inte annat för att leta rätt på favorittröjan.

Mina dagar som brunett har just börjat och jag hajar till när jag passerar skyltfönster såväl som speglar. Vet inte alls om jag vill se ut såhär.

Längtar sjukligt mycket till dagen då jag säger upp mig och vi far ut i Europa.

Barcelona:

Silent shout

Jag återupptäckte the knife idag och svimmar nästan av att lyssna på låtarna. Man kastas tillbaka på ett brutalt vis till perioden då de gick på repeat och oj vilket coolt band knife är!

Min katt har bosatt sig i festivalväskan..

Fascination

Jobbet på skolan sliter ut mig in till minsta muskel. Vem kunde tro att fönsterputsning är så ansträngande?
Redan efter en dags slit var en paus på två dagar given, feber och så. Det gav mig tid att sörja Bergman tillsammans med övriga Sverige. Jag har ingen flagga att hänga på halvstång, men jag har däremot sett om ”sommaren med Monica”, ”sjunde inseglet” och ”smultronstället”. Tidlösa teman, strålande foto, vackra nyanser och mörka undertoner kan få vem som helst att tappa hakan.

I relay on my own eyes to see, but right now they make no sense to me..

Emmabodafestivalen bör sammanfattas i stora drag, utan detaljerade beskrivningar.
Helst vill jag bara nedteckna de tre dylika ord som användes mest under vistelsen och som utan tvekan utgör summan av kardemumman. Men det är omöjligt för utomstående att höra orden sägas med det rätta tonfallet och dialekten, dessutom hann en vän före i skrivandet, vilket innebär att jag nu måste hitta en ny beskrivande infallsvinkel. (Kaos, kaos, kaos).

Min dramatiska sida vill gärna skriva:

”Geniala spelningar”
”Artister som blev ett med instrumenten”
”Intriger som får tv:s forna såpor att blekna bort och tillintetgöras”
”Dramatiska sammanbrott i Smålands djupaste skogar”

Men det vore nog att överdriva en smula?

the back of her hand

Väggarna i stugan på landet andas minnen, av svällande halsmandlar, tjutande sirener och långdragna antibiotikakurer. Mitt land mellan vikarna smakar av längtan bort.

Lugnet där står i kontrast till storstadspulsen och långa promenader har under veckan som gått varvat dopp i kallt vatten resor till Norrköping och överdoser av smultron.

På promenaderna var det omöjligt att undvika bygdens hundar som verkar ha förökat sig sen förra året, kläder bör väljas noga med tanke på detta faktum då djuren alltid under vilt skällande tycks placerar framtassar på ljusa plagg.

Nätterna spenderades kring tv:s mordgåtor, familjära spel samt berättelser om en galen vistelse i Marbeia.

To live

Allt verkar lösa sig och sommarplanerna är nu långt mer tillfredställande än tidigare, som tur är kommer jag inte tvingas spendera så mycket tid isolerad på landet som jag innan oroade mig för. Det kommer bara att bli några få veckor utspridda med trevliga resor till Stockholm, Tylösand och Emmabodafestivalen emellan.
Jag längtar till så extremt mycket, det är som att det jag missade i slutet av föregående sommar kan upplevas i år. (Somehow the echo of last summer). Tiden har vridits framåt och tillbaka på samma gång och möjligheten finns att göra "allting nu!".

Många av de band som jag älskar ska gästa rip it up, att jag inte kan åka dit är därför ett riktigt tragiskt faktum...

I was a brontosaurus

Inatt och idag var jag hemlös och totalt ovälkommen i mitt eget hem till förmån för ångmaskiner och massmord på kvalster.
Jag trivs bra när det är lite små stökigt; hellre dammtussar i hörnen än ett rent helvete, (vissa tycker tvärtom).
Jag fick våldgästa Siri, sov i hennes säng och åt hennes mat dvs mängder av sura flator (/flator/rågkusar, kärt barn har många namn).
Slutligen återvände jag till en klinisk lägenhet som är oigenkännlig och doftar starkt av rengöringsmedel. To clean to funktion…

Good times

Numera finns åtta nyskrivna datasidor om fysikaliska fenomen på min hårddisk! Vilken total lycka!
Kanske borde man inte ropa hej innan bäcken eller hur det nu var, men jag kan inte låta bli!
Nu tänker jag fira, för jag kan också fira att jag härmed är ägare till en lp samling som tidigare tillhörde mamma. Anläggningen med högtalare, radio, lp- och cdspelare är även den min.
Kan man få en bättre studentpresent?
Jakten börjar nu på de lp:s som saknas i samlingen, exempelvis alla the smiths!

The Chills

Snart springer jag ut ur en vit byggnad och lämnar en ansenlig del av det liv jag känner bakom mig.
Det innebär en stor lättnad, men en bitter eftersmak uppstår vid tanken på ordet arbetslöshet.

Jag och några till besökte tillsammans med våran högst speciella bildlärare ("monkeys on the shoulder liksom") konstfacks vårutställning. Den kan rekomenderas och framför allt konstfilmen om olika hem.
Talarrösten säger:

”jag tittar ut genom ett fönster men ser ingenting, kan bara skilja ljus från mörker. Ingen vågar sig ut, de sitter inne i husen. Jag kunde inte tänka mig ett liv därutanför.”

Jag kan inte tänka mig ett liv här inne med näsan i böcker om optiska apparater.

Too young

Trots min totala brist på självdisciplin, att jag saknar körkort, icakort, eget boende, barn osv så ligger tydligen min vuxenpoäng ganska högt och jag är i själva verket otroligt mogen för min ålder. Så inget mer ”haha.. du är den barnsligaste av mina vänner”.
Enligt vuxepoäng.com är jag faktiskt 24 år gammal! Hur gammal är du egentligen?; http://www.vuxenpoang.com

Burn school down

Anteckningarna i mitt skrivhäfte består av oläsliga halva meningar och allt för många frågetecken. Konkava och konvexa ytor förvirrar och jag drunknar i ett hav av egendomliga förkortningar såsom: n, f, F, b, a osv som alla motsvarar någonting inom området fysik.
Jag frågar mig vad tecknen motsvarar för ord, men känner bara en naturliga längtan efter sömn som ofta kommer då utekvällen tog slut ett fåtal timmar innan den första av dagens lektioner.
Jag väntar på att ett äpple ska falla ned på mitt huvud alternativt att en lysande glödlampa hastigt tänds en bit ovanför det...

comedians

Majoriteten av allt man upplever kommer att falla i glömska.
Men kvällen på en krog tillsammans med Sveriges största Beatlesnördar kommer alltid att finnas kvar bland min hjärnas små grå.

Det finns en man kallad Jack som på en sekund uppfattar låt önskningar och slår an rätt strängar på gitarren, en röst som kan låta precis som John och Paul.
Just den klingade i ett förstummat rum på en krog nära St Eriksplan.

Berättelser om hur trevlig Morrissey är, när Mando Diao träffade Paul och Ted Gärdestads första utlandsresa roade oss kungligt, men får mig samtidigt att undra varför vissa människor (Åke) får uppleva allt medan andra får uppleva nästintill intet.

Gabriel har precis insett att det finns män med flint som har rotfrukts liknande näsor. Vilket han deklarerade högljutt för den omnämnda mannen..
ojoj..

Fredagen, dvs dagen innan, spenderades på Herrmans som bjöd på en delikat måltid. Speciellt delikat var någonting kallat "loooove spicccce teeea".

När det druckits upp vandrade vi genom solnedgången till Simones nya lägenhet...

strawberry fields forever

En bussresa på galen planet, musiker på väggarna och ljudvågor från ett par högtalare får mig att tro att storslagna idéer kan bli verklighet...
Drömmar om en svunnen tid har tyckts mig dömda att förbli just drömmar som aldrig förverkligas.
Men vad händer om en vanlig lokal stundom upplevs som tagen ur ett annat årtionde, kan en förgången verklighet konstrueras och realiseras!?


Kvarstående orosmoln:

eventuellt jobb på skolan, sommarjobb, musikprov, uppsats om Mayaindianernas religion samt kommande fysikperiod.

Sorriso de flor

Istället för att plugga råkade jag klicka in mig på stureplan.se och insåg snart att deras innelista med föregående veckas intressantaste händelser är helt ointressant.
Det enda som jag förundras över är att vissa tydligen betalar 310 235kr för medlemskap på ett gym som Daniel Westling startat. Av den enkla anledning att det var just han som startade gymmet.
Wooohoo.. nu kan jag umgås med grädden på moset! Bara att skaffa ett banklån och najsa träningskläder!

Mina högtalare är på vift och musiken har därför uteblivit större delen av dagen. Jag är så seg att bytandet av skivor i vardagsrummet känns lika omöjligt som att med nakna fötter vandra på brännhet sand i Sinaiöknen.

Rubriken är tillägnad Tylösand.

så var det ju det här med laxbullar..

longlostpenpal säger:
förövrigt äter jag ganska skumma laxbullar..har du smakat dem (abbas fiskköttbullar)?
miranda säger:
ja det har jag, vi åt ju dem på klassresan, minns du inte att det var provsmak och så blev vi lockade att köpa
Siri säger:
Haha….så typsikt er
miranda säger:
eller vänta dte kanske var fiskbiffar?
longlostpenpal säger:
vet inte..jag kände igen smaken lite så det var säkert de här som vi provsmakade..
longlostpenpal säger:
men de va ingen höjdare, måste jag säga..
miranda säger:
vilken smak dill och citron eller tomat och basilika?
longlostpenpal säger:
bara lax inte smaksatt alls..
miranda säger:
hm då va det inte samma, för dill å citron e goda!
miranda säger:
men va dina liksom runda bollar?
longlostpenpal säger:
ja men tillplattade liksom..
miranda säger:
hm..
longlostpenpal säger:
man får en "en gång var de runda" känsla..
miranda säger:
som falaffel?
longlostpenpal säger:
ja precis
miranda säger:
ah men då var det inte såna vi åt, de här kanske e ännu nyare då, ska inte testa..
Siri säger:
HAHAHAHA
Siri säger:
Ni är så underhållande
Siri säger:
Jag dör
miranda säger:
ett fantastiskt samtalsämne asså
longlostpenpal säger:
laxbullar forever!

Stardust

Idag väntar en hög av ogjorda skolarbeten, men snurrande tankar hindrar mig från att fokusera på allt som borde och måste göras.

I fredags transformerades vi till sextiotalskids respektive smurf, chockerade blickar, sång och förvånade utrop följde oss hela vägen till en av norras- studentskivor.

Lördagsnatten blev även den en fest och söndagen var slapp, en promenad i majsolen med obestämd destination ledde som vanligt till Abrahamsbergsparken.

I'd rather dance

Den omtalade konstfilmen förde oss till en gammal bekant, en musicerande Snitt och vildfittor. Allting innan dansgolvet på Baba intogs.
Valborg kan sammanfattas med ett ord; Tasty.
Samma ord är en given beskrivning på lördagsnatten på Teatron, då vännerna tagit sig en sväng om i Annas garderob och kommit ut som glittrande, färgglada klubbkids.
Själv kände jag mig ganska blek mot deras pasteller och smycken i överflöd..

hours pass like centuries

Dagens projekt var inhandling av tavelduk. Undrande blickar följde mig på hemvägen eftersom den ihoprullade duken var ganska stor och svårhanterlig. Det påminde mig om emmaboda 2005: "jag och min kompis pålen".
Människor på stan:
12st studentmösseklädda
5st tidigare inklusive nuvarande elever från Kristofferskolan
1st främmande gubbe som hälsade glatt av okänd anledning
2st främmande killar i min ålder som åkte på mitt kort och roade sig med sexvitsar.
1st galning som, likt jag berättade ovan sprang omkring med något avlångt och oidentifierbart.

”Enligt opinionsundersökningarna blev kommunisterna i Tjeckoslovakien allt färre. Stalins svar på det blev en numera välbeprövad teknik döpt efter en korvsort med prickar..”

Vi kommer att dö samtidigt..

Nu har jag ytterligare en gång sett Roy Anderssons klassiker ”En kärlekshistoria”. En otroligt fin skildring som blir vackrare varje gång den ses.

”Dirty Dancing” ska ses en sista gång enligt traditionen ikväll, hemma hos Simone och förhoppningsvis till en utsökt fruktsallad.

Det finns få saker som gör mig så nostalgisk som dessa två filmer och jag är grön av avund när det kommer till Stephanies "En kärlekshistoria" affisch!

Det har inte gått så bra med förvandlingen av mitt rum till ett retroparadis, man kan istället säga att utvecklingen gått bakåt då min älskade cobra numera befinner sig på okänd plats i skolan..

simple thing

Go to the music player of your choice and put it on shuffle. Say the following questions aloud and press play. Use the first line of the song as your answer. NO CHEATING!

How does the world see me?
My heart is weak, I’m shaking in my knees, I got to admit that something’s wrong with me.

Will I have a happy life?
We don’t talk much anymore.

What do my friends really think of me?
I’m sold to the world, I’m happy and….

Do people secretly lust after me?
Come with me to the trees.

How can I make myself happy?
Put us back to that cradle again.

What should I do with my life?
She said “what? Do you want me anyway?” I said “I just want to take you out”.

Why should life be full of so much pain?
You are the kind of person you meet at surfing disco dollar fairs.

How can I maximaze my pleasure during sex?
It’s hard for me to say the things I want to say sometimes, no one here but you and me..

Will I ever have children?
chalallalala, chalalalalaa… I bet you had a great time last night when I kissed you and held you tight.

Will I die happy?
I never get a dollar past sunset, I’ve always had a hole in my pans, have got to get to school but I’m half- dead...

What is some good advice for me?
You feel like Steve McQueen when you’re driving in you’re car and you think you look like James Bond when you’re smoking your cigar, it’s so bizarre you think you are a new kind of James Dean.

What is happiness?
So, so you think you can tell haven from hell, blue sky’s from pain?

What is my favourite fetisch?
Mr Moon, Mr Moon maybe you’re time is coming, Mr Moon what’s happening in my room?

How will I be remembered?
Jag behövde en hundradels sekund, nu när jag tagit beslutet är jag lugn.


två slutsatser kan dras efter denna högst ointressanta läsning;
1. min engelska är inte vad den borde vara
2. det är dags att rensa datorn från gammal skitmusik

still ill

Det är obehagligt hur lite som förändrats i mitt Abrahamsberg och mitt liv.
För det är intet. Allt är som det var.
Jag står fortfarande inför samma måsten; cv ska skrivas, jobb ska sökas, hår ska blekas, religionsuppsatts ska påbörjas osvosvosv…
Samma tankar snurrar i huvudet, men uppblandade med lite nostalgi kring staden av städer, Barcelona.

Framtiden är som en pennskriven rad mot kontinentens djup, en rad som alltjämt står oskriven.

Let’s get out of this country

Rummet är stökigare än någonsin, nu har jag nämligen kastat ut alla kläder ur garderoben för att bättre få grepp om vad jag ska och inte ska ta med mig till Barcelona. Längtar sjukligt mycket dit, till nattlivet, värmen, stranden, museerna osv. Det första jag ska göra där är att slänga mina skor och barfota beträda den heliga spanska marken.
I helgen trodde jag att jag skulle dö på den stora groteska teatern, men det gick bra och nu är jag helt utmattad efter att ha spenderat all min tid i skolan. Jag gav därför mig själv ett litet välbehövligt lov innan resan.

A hard days night

Imorgon är det upp till bevis och trots att replikerna sitter i ryggmärgen har ordet ”premiär” aldrig låtit mer skrämmande.
Natten kommer förmodligen att vara fylld med orosdrömmar likt innan det enskilda arbetets redovisning.
Då drömde jag ständigt att jag var på scenen och gjorde olika tabbar, som att exempelvis stamma frenetiskt, fälla podiet eller svälja mikrofonen...
Som tur var klarade jag att stå på scenen den gången, frågan är bara om nattens drömmar kommer att bli min verklighet imorgon… : /

Storytelling

Jag besökte äntligen Sally Mann utställningen på kulturhuset. Man kan säga vad man vill om Sally Mann men hennes bilder är gripande och samtidigt drömska på ett högst orginellt och vackert sätt.

Synd att så få bilder ställdes ut och synd att fotoböckerna kostade mer än min smala plånbok hade råd med.

Gudfadern sågs i lördags för första gången, den var naturligtvis en höjdare och fortsättningen måste ses inom en snar framtid!

Förövrigt tänker jag inreda mitt rum retroromantiskt eftersom jag är sjukligt trött på hur det ser ut nu och gärna låtsas att jag lever på 50-60 talet.
Jag måste helt enkelt köpa nya möbler, gardiner, tapeter och inredningsdetaljer (hur var det nu med plånboken..?).
Försökte på olika sätt fästa lp omslagen till revolver och camera obscura på väggen i förrgår men misslyckades. Plockade även fram min röda cobra och en burk från sextiotalet som en början på min bana som fullfjädrad retrofil.

Klubbland

Under dagens cafébesök dök ämnet om hur olika människor beter sig på dansgolvet upp, det hela slutade med en rad bilder som ska representera typerna av dansare...

På varje klubb finns de där personerna som genast banar sig väg till mitten av dansgolvet, de bryr sig inte ifall deras yviga rörelser orsakar blåmärken på omgivande dansare utan befinner sig i en slags eufori. Personerna är antingen mycket sociala dansare som dansar med allt/alla, eller introverta dansare som är så upptagna i den egna rörelsen att omgivningen inte längre existerar. Båda dessa kategorier tar ofta även ut svängarna på andra områden, exempelvis gällande kläder.

Raggardansaren är en ihärdig typ som inte ger sig utan dyker upp bredvid person efter person utan att byta ut sängkammarblicken eller rörelsemönstret, som mestadels tycks skrämma bort potentiella ragg.

Ibland kan en grupp flickor dansa i en sluten cirkel på golvet, med hemmagjorda moves som exempelvis ”mjölkpaketet” eller ”wash your hair”.

Sen är det dräggen som ramlar fram på dansgolvet, ibland vrålandes någonting obegripligt, fast oftast står de vid baren beredda att spilla ut sin öl över alla som vågar närma sig.

I utkanten av dansgolvet syns de som rör sig lite grann till musiken, sofistikerade dansare som dricker lite lagom och är lite lagom.

Alla har mer eller mindre av de ovanstående kategorierna i sig och är alltså inte alltid fast i en typ utan växlar beroende på humöret, situationen och alkoholhalten i blodet.

(ps. tydligen är det jävligt coolt att skriva i bloggen den här tiden på dygnet, endast därför stannade jag uppe till 01.13)

Kasta sten (på IKEA och sockerlöften)

Wooohoo, vi har nu en ny luden och vit soffa från IKEA! Problemet är bara att den trevliga växeltelefonisten som sa att den skulle levereras färdigmonterad hade fel. Detsamma gällde sängbottnen som mamma ägnade gårdagens kväll åt, mot slutet tog hon på sig handskar för att slippa fler blåsor på de stackars händerna.
Imorgon är det tydligen min uppgift att montera soffan.. får se hur det går..
Förhoppningsvis får jag lite hjälp av mina snickarkunniga och instruktionsförstående vänner?

Alla mycket seriösa sockerlöfte är helt bortglömda och nu köps det kakor, biskvier, chips osv som aldrig förr. Jag förstår inte hur min mor kan ta sig själv på alvar varje gång tanken om ett nytt sockerlöfte slår henne. Jag brukar numera vänta i några dagar för att sedan nämna något om de där goda bullarna från den mysiga waldorfaffären ”källan”.

hörlurar

I kristofferskolan har lärarna en djupt rotad förkärlek för grupparbeten. Vid ett tillfälle för länge sen skulle jag och Miranda göra ett sådant om den elektroniska musiken och dess uppkomst. Ibland kan grupparbeten ha en tendens att övergå i renodlat flum och det var precis vad som hände. Ett litet smakprov från delar som togs bort innan uppsatsen lämnades in kommer här: (Det första är om Stockhusens musik):

”Frågan är om detta kan kallas musik, det är ett enda spektra av sammansatta toner bildande en fanatisk klang som får öronen att sprängas. Mänskligheten klarade inte av denna sfär av toner och brus i olika färger som han använde för att uttrycka sina känslomässiga trauman. Stockhausen högg djupa hål i musikhistoriens forna ramar och normer för hur ett musikstycke skulle vara uppbyggt. Han sprängde både gränser och konventioner som höll världen i hårda bojor. Tack, säger vi idag då vi är fria att kasta oss in i kulturens innersta väsen.

På diskoteken runt om i landet flödar den elektroniska musiken ur kassettbandspelarna och ungdomen rör sig rytmiskt över dansgolven likt djur under parningssäsongen. Skillnaden är att dessa ungdomar har berusat sig med diverse alkoholhaltiga produkter, vilket är avskyvärt!”

Kanske är min humor sjukligt låg, men jag skrattar lika mycket varje gång jag läser raden som startar med mänskligheten och det där om kulturens innersta väsen, för att inte tala om utlägget om hur ungdomar rör sig rytmiskt över dansgolvet.

Uppsnärjd i det blå

Shins, Lucksmiths och Säkert har dånat ur högtalarna hela dagen och jag är fortfarande totalt omotiverad till allting utom att ligga i sängen och stirra upp i taket.

Försökte vara djup och läste lite i en bok om hur man styr sina tankar. Men trots det är mina helt okontrollerbara och fortsätter att flyga tillbaka i tiden, till någonting som kanske borde glömmas.

Jag överdoserade med fetaost i middagsmaten dvs tomatsåsen, vilket resulterade i att den blev alldeles för saltsmakande och helt oätlig.
Jag kan bara konstatera att om bakning eller matlagning går fel så är alltid jag och salt inblandat på ett eller annat sätt. (Minnesvärt exempel; praokatastrof baket, salt istället för socker i chokladbollar, inget att rekommendera).

I thought wrong

Gick till skolan med svansen mellan benen idag, men det visade sig att inte bara jag hade missat inlämningsdatumet. Skönt.

Dagens höjdpunkt (förutom att brödet är tillbaka) var när Marinas burk hårmousse tappades i golvet, där den sakta men säkert sprutade ut sitt innerhåll.
Jag har aldrig tidigare sett hårmousse bete sig så och trodde heller inte att det var möjligt, fascinationen och kaoset var totalt.

omotiverad

I torsdags tog jag en tur på stan tillsammans med Siri och köpte en klänning, men varken vår- jacka eller vår- skor (som vanligt).
Den gråa klänning är mkt fin, men jag vill hemskt gärna också ha den guldskimrande som lämnades kvar i affären. Jeans var vi båda i ett stort behov av, så vi begav oss till weekday.
Där slås jag alltid av samma undran; vem kom på idén att ha trådar som avskärmning till provrummen?

I helgen har jag försökt förtränga skolarbetet om en poet. Istället för att skriva har jag,
besökt familjemedlemmar, pratat i telefonen, gått promenader, suttit framför msn samt olika Internet sidor mm.

Som man kan vänta sig slutade det hela med att jag bara har skrivit överskriften, ”Sonja Åkesson” i min uppsats som ska lämnas in till Limpan imorgon.

bra åsa, bra.

you can't always get what you want

Rubriken: ” Blir man mindre bakfull om man dricker ekologiskt?” fick mig just att läsa en lång artikel om ekologiskt öl och vin, men texten gav mig inget svar på frågan!
Saken borde alltså testas på en försöksperson…
Pune vore idealisk och skulle säkerligen anta utmaningen med sin öl- hatt i högsta hugg, men honom har jag tyvärr inte sätt till sen Hultsfred.

Sushirullar och svartvitt

Det var nu ganska länge sen som de trevliga filmkvällarna blev allt färre och till stor del ersattes av andra nattliga eskapader eller som under vissa perioder bara virus och bakterier.
Härom kvällen återupptäcktes mys- faktorn som är given när några vänner samlas kring en chipspåse, lite jordnötsringar och två svartvita filmer.

Kvällen var mycket lyckad trots att jag missade hela sammanhanget i klassikern ”la dolce vita” som jag länge velat se, jag får nog ge den en ny chans. Men den tycktes inte alls lika intressant som diskussioner om allt från sushirullar till skvaller om incestuösa tendenser, (tendenser som tydligen finns i alla möjliga och omöjliga sammanhang).

"Hiroshima mon amore" gillade jag däremot mycket, fint foto och mycket speciell, även den borde ses fler gånger.

T-shirt weather

Äntligen är snön borta och jag får lust att springa ut barfota på gräset. Men det gör jag naturligtvis inte, det ser mycket varmare ut här inifrån och en förkylning är det sista jag vill ha just nu.
Men i veckan ska jag i alla fall köpa en fin sommarklänning och återupptäcka musik som ger vår och sommarkänslor!

Johan är en grottmänniska

De första två lektionerna varje dag (morgonperioden) är egentligen tänkta att ägnas åt litteraturhistoria, men nyligen valde Thomas (Limpan) Lindblad att istället visa en dokumentär som jag sent kommer att glömma...
Den finske mannen Johan bor i skogen alldeles ensam och blind, han äter varje dag en utsökt mix av gräs, nässlor, löv, bananer och lite vatten.
Upplägget på dokumentären var högst genomtänkt med små textrader som dök upp innan varje nytt avsnitt, exempelvis: ”Johan är en grottmänniska”.

Agera, agera!

Jag och övriga i klassen ska nu lära oss att spela teater och hitintills har uppvärmningen innan manusgenomgångarna bestått i lekar som kramkull, pepparkakskull, associationsleken och familjen.
Men snart blir det allvar, för på måndag måste jag kunna mina repliker utantill, en fasar jag speciellt för, den glömmer jag alltid:
”Den gyllene dungen talar inte längre sitt språk med björkens vita glädjeord, och tranorna så sorgsna redan…”
Min rollfigur som heter Tamara drömmer om att bli poet, men är ganska misslyckad på den fronten, en rolig roll att spela förhoppningsvis.